Existentiell dödsångest?!?!

Jag är så trött på att hålla tyst, trött på att tro att jag är den enda. För inte fan kan jag väll vara den enda med denna slags ångest? Det går väll ändå inte! Mormor satte ett bra ord på min ångest i helgen. Existentiell sådan.. Existentiell ångest kanske man skulle kunna kalla den?!
Dock har jag vart "fri" sedan i måndags nu. Kanske för jag bestämde mig för att jag inte längre tänkte låta den styra mitt liv. Men rädslan finns där. Trots att jag försöker göra mig kvitt även rädslan. För den kan ju också skapa ångesten.. Åtminstone framkalla den..
Jag tror det finns en rädsla inom mig att jag skall bli kallad galen eller att folk ska tro jag är helt bakom flötet när det kommer till tankarna och känslorna kring min ångest.
Jag menar hallå, jag är rädd för att inte längre finnas, att inte längre kunna tänka mina tankar, att inte längre finnas helt enkelt.. Jag måste ju va så sjukt ego så det finns liksom inte?!
Det säger jag såklart lite skämtsamt :P Hihi.,..
Och hela grejen med döden och sådant däromkring. Alltså framtiden och det förflutna är för stort för mig att ta in. Kanske är det för att jag aldrig faktiskt tänkt på det och hur det egentligen är och sedan bestämt mig för att så funkar det. För alla tror vi olika. Vissa tror på spöken och ett liv ewfter detta, samtidigt som vissa tror att man bara ligger där i jorden. FYFAN jag skulle aldrig kunna tänka tanken att det bara blir svart och jag inte finns mer, då hade jag blivit galen. Visst är det sjukt. Att vi människor kan vara så olika och kräva och tycka så olika saker.
Min ångest har förstört MKT för mig. T o m mer än vad jag tror skulle jag tro. Det senaste har jag hajat det mer.. Menar hallå, jag kan inte ta reda på saker kring rymden, historia skrämmer mig och saker som inte direkt kan bevisas gör mig rädd.. Jaa vad har vi då kvar av livet? Asså nu menar ju inte jag att rymden har mkt med livet att göra, men historia och saker som kan bevisas och inte. Det sjuka är att när saker blir för stora för mig och jag inte riktigt kan förklara dom. Så får jag panik, alltså ångest och börjar tänka att jag kanske blivit lurad, att vi människor bara luras att tro si och så och att det inte alls är så som vi tror, eller att vi inte ens vet hälften av vad vi tror, och då menar jag inte i positiv bemärkelse. Jag liksom hittar på en egen verklighet. SJukt är det. Men det är den verklighet jag lever i sålänge jag har ångest.
Jag är trött på att vara rädd, trött på att det tar över mitt liv, ja jag är helt enkelt trött.
Och alla andra gånger jag fajtats med min ångest så har den alltid kommit tillbaka, så denna gången väljer jag att göra annorlunda, och prata om den och berätta om den. Och hoppas att det hjälper mig. Jag måste nog sluta vara rädd för vad folk ska tro om mig. Detta är jag så som jag är och känner emellan åt. Take it or live it liksom!
Jag kan inte vara något som någon annan vill att jag ska vara.

Bara detta inlägget gör att det känns bättre.
Nu vet ni hur "galen" jag är. Iaf så fick ni en inblick... Mitt hjärta är lättat, så smått iaf ;)

Nu skall jag söva lite tänkte jag =) ... NIGHTY NIGHTY

En extra tanke går till min underbara pojkvän som verkligen har förgyllt mitt liv på alla sätt! 
ÄLSKAR DIG!! <3

Idag tar jag kontroll över mitt liv igen!

Visst hade det vart trevligt med en Manual, en livsmanual. Ett papper som berättade hur man skulle leva, vad man skulle göra och säga. Ja helt enkelt en livsmanual..
MEN, hade det inte vart himla tråkigt ändå!?
Menar hur många läser egentligen igenom sådanadäringa instruktionspapper man får med när man köper möbler. Och det är ju lite som en manual.
Menar man vill ju kunna själv, man vill visa för både andra och sig själv att man faktiskt kan.
Och för det mesta går det väll åt skogen när man inte läser de där instruktionerna, men samtidigt, så om man försöker tillräckligt många gånger så kommer man till slut nå det RÄTTA resultatet tillslut.
Precis som det är med livet. Man får gå några "fel" vägar för att till slut nå sitt mål! Och är inte det hela charmen med livet egentligen? Det tycker iaf jag.
Eller ja om vi nu skall tala sanning, så gjorde jag det innan.
Men jag tappade liksom bort mig påvägen. Jag glömde att charmen med livet faktiskt är att ibland gå fel vägar och få lära sig av sina misstag, att man inte alltid kan vara på topp, utan att "Man måste ha sett botten för att njuta av toppen". Men jag känner att jag sakta närmar mig mitt forna jag, fast ett NYTT forna jag. För bakåt tänker jag inte ta mig.
Jag tänker ta mig framåt till nya mål och insikter! Ett NYTT liv med massa positiva tankar och känslor.
Från och med idag lägger jag ångesten på hyllan, och jag tillåter den inte längre att styra mitt liv. Det är jag som är boss för mitt liv, och inte ångesten.
Är det något den vill, så får den hitta ett annat vis att tala med mig. I've had enough!!!

Idag tar jag kontroll över mitt liv och mina tankar och känslor.

Och med det sagt tänkte jag slänga mig i duschen efter ett varv på cykeln och lite biceps och tricepsövningar =) ...

Ha en tooooppen dag där ute!
Kramar <3

Dags att vända på kakan!

In a BAD mode........
Vaknade på ett ypperligt humör och dagen kändes som den kunde bli bra.
Men fuck that feeling sa livet och jag sitter nu här i soffan och känner mig mest miserabel.
What up with that?
Jag vet! Vänd på kakan och kakan hamnar på den bättre sidan. Iaf förhoppningsvis! ;)
Jag blir själv ibland irriterad på människor som verkar ge upp, som bara tycker synd om sig själva. FINE, det är okej att tycka synd om sig själv..... ETT TAG! Sedan får man se till att hoppa upp på hästryggen igen och bege sig ut i livet igen..
"Man måste ha sett botten, för att kunna njuta av toppen"
Som jag brukar säga....

Jaja nu har jag klagat tillräckligt för att inse att det är dags att vända på kakan..

Idag är sista arbetsdagen för veckan.. Och på lördag väntar partej med arbetskollegorna + lite annat fölk.. NICE ONE!

Ha en toppen dag nu! Kramar....

Och så lyckades hon även göra vänskap komplicerat!

Jag har funderat.... Ja som vanligt, så har jag ju gjort detta.
Ibland undrar jag själv hur jag orkar.. Men det är väll sån jag är helt enkelt..
Jag har funderat på det här med vänskap. Vänskap i alla hörn och vrår, vänskap i alla dess former..
Jaa Vänskap i det stora hela..
Det som mesta dels tar upp min funderingstid kring detta ämne, är: hur en vänskap skall vara, hur den skall "gå till"... Finns det några regler?
Oskrivna sådana finns det med all säkerhet, MEN, skapar inte vi alla olika oskrivna regler, utifrån vad vi är med om, alltså utifrån hur vi formats av samhället?! Detta borde innebära att vi alla är olika och tycker olika (och så är det ju också).
Så finns det ett svar på min fråga då? Hur skall en vänskap "gå till"?
Jag har under mina 24 levnadsår insett att det här med vänskap är mkt trixigare än vad man faktiskt vill tro. Vänskap har så olika innebörd för olika människor... Alltså, vänskap kommer ju alltid vara vänskap, men vad innebär en vänskap är väll det som jag egentligen försöker komma fram till.
Hur mycket skall man ge av sig själv, hur mycket skall man vika sig för en väns åsikter och tankar kring hur en vänskap skall gå till?
Jag tror att man skulle behöva ha uppe ett samtal kring detta här med vänskap vänner emellan. För vänskap är en relation som behöver vårdas likt alla andra relationer.
Se till att man är "överens" liksom! Att man är vänner på lika villkor om man säger så..
Nee nu har jag snöat iväg för mkt, och t o m gjort vänskap komplicerat. Jag är makalös!!
Om du tycker jag är snurrig och komplicerad i det jag skriver, då kan du tänka dig hur jag själv har det uppe i det runda som sitter ovanför mina axlar, var dag... HERREGUD!
Men å andra sidan, nån måste ju faktiskt tänka. Så jag får väll stå för den biten då!

Nu MÅSTE jag få lite sömn, imorgon väntar en ny dag fylld av sysslor och jobb...
NIGHTY NIGHT!!!

Träningsvärken tär på kropp, men gör gott för själ!

Jahapp då vart det tisdag då... igen...
Och jag har vart och besökt gymmet idag igen. Dock kommer jag väll ha träningsvärk i alla kroppsdelar på kroppen imorgon. Axlar sedan i söndags, mage och rygg, samt biceps & triceps sedan igår. Jag känner mig stel och dödlig.. Och antagligen på detta imorgon. Träningsvärk i ben & rumpa... Hmm..
Aja, så imorgon väntar en vilodag trots att detta inte var tanken. Men man MÅSTE lyssna på kroppen. Det är något jag har lärt mig...
Dock är jag ju ganska enveten, så brukar ju gå emot mina kroppsliga signaler :P..
Och är sjukt taggad på att komma i mina "ny gamla" kläder som ligger och "gråter" i garderoben..
Längtar efter att få vara stolt över min kropp igen.. Att veta att jag har åstadkommit det som visas utåt.. YES... Stolthet here I come!

Nu skall jag bara slappa i soffan, innan det är dags för arbetsdag 2 av 4 denna veckan..
Ha en toppen dag alla fina! <3
Kram!

Nu kan ursäkterna slänga sig i väggen! =)

"God Morgon"... Nästan iaf.. Jobbar ju sent denna veckan, så sitter fortfarande hemma i soffan och glor. Men har hunnit med gymmet och 25 min på cykeln. Känns riktigt nice!
Speciellt nice när man har en del träningsalt. hemma, då kan man inte komma med så himla många ursäkter! ;)
Även ifall det blev en veckas uppehåll förra veckan, så känns d ändå som jag är påväg åt rätt håll.
Jag har ännu en gång lyckats höja på gymmet, och det känns bra! Men LITE tungt... HiHi..
Nu är det bara fokus som gäller. Jag har ju ett mål att nå. Och än sålänge har jag vällan inte gjort så hemskt mkt för att nå det, även ifall jag iaf är en bit påväg.

Nee nu hinner jag inte skriva så mkt mer, måste slänga på mig kläder strax och bege mig mot jobbet =)

See ya!
Kramis....