Inte är väll du viktigare än mig, i mitt liv?!

Har du också någon gång känt att du skulle vilja han andra personlighets egenskaper, eller iaf lägga till några?! Att du hade velat vara mer som den personen, lr den personen.
Kan du också ibland känna att du avundas en viss persons sätt att vara på. Iaf en viss del i dens personlighet.
Det har iaf jag! Nu förtiden oftare, och på ett annat sätt än innan.
För idag vet jag vem jag är, mer än vad jag visste förr, och jag vet att även ifall jag har en "grund personlighet" så finns det utrymme att förändra på saker. Om man verkligen vill!
Jag känner ofta att jag skulle vilja ta för mig mer, att jag skulle vilja ha lite mer jävlar anama när det kommer till att säga ifrån. Att jag skulle ta ton på ett annat, bättre sätt. Säkert så ser folk mig som en person som säger vad jag tycker och tänker. Och det gör jag också. Men inte alls i den utsträckningen som jag själv hade velat. Och inte alls så spontant som jag själv hade velat.'
Det ligger OFTA MKT tankeverksamhet bakom det jag säger. Jag väger för och nackdelar med att prata/ ta upp saker som jag tycker och tänker till om.
Jag är inte så spontan i mitt sätt att säga ifrån. Detta ofta för att jag är rädd att såra en annan människa. Och tro mig, en situation kan ha en hiimla massa person inblandade. Hur ska man agera i dessa lägen? Går ju inte att tänka på alla?!!?!
Jaa ni förstår säkert min frustration. Och varför inte bara kunna säga vad man tycker när man tycker en person gör fel mot en? När man tar illa vid säger över vad en person säger eller gör. Varför är någon ANNAN VIKTIGARE än mig?
Nee jag får det inte själv att gå ihop. och jag är faktiskt trött på att hålla käft, och ta massa "skit". 
Att alltid tänka på alla andra. Självklart finns det något fint i denna personlighetsegenskap också. Men just idag, just num uppskattar jag det inte alls. 
Jag är LESS.... I want to speak up, I NEED to speak up!
So, vad ska jag göra?
SPEAK UP MORE!!!!!

Jaha, och med det sagt lämnar jag bloggen för idag, och ska försöka vända denna BLÄIGA dag till något bättre, genom att ha en myskväll med min bättre hälft!
ÄLSKAR den karln nått så otroligt. What a man!! *Lycko pust*

LOVE <3

Jag vill ta kommando över spakarna!!

Varför kan alla andra?
Jag blir så himla ledsen, förbannad på mig själv, bitter och avundsjuk på folk som faktiskt verkar kunna och veta vad dom vill göra. Jag undrar så hur dom bär sig åt?
Jag har faktiskt börjat känna mig lite halvt misslyckad den senaste tiden.
(även ifall jag vet att det inte alls är så).

Det enda jag vet är att jag verkligen VILL ta mig nånstanns. Jag vill få vara delaktig i det arbetet jag gör och få vara med och föreslå saker, skapa saker, sätta saker i rullning, arbeta fram nått, kanske något nytt, kanske något gammalt?! Vad vet jag, men jag vill inte bara gå och stå på samma ställe. Springa runt i ett hamsterhjul där någon annan håller i spakarna. Nee jag vill få vara med och bestämma, lr ja iaf få tycka till.
Men, då till den STOOOOOOORA frågan.. Vad vill jag göra?
När jag ställer den frågan till mig själv blir det kortslutning och jag har inget svar.
Och inte är väll det konstigt!
Att få vara med och bestämma, tycka till, sätta saker i rullning, arbeta fram nått. JA, det kan ju vara en mängd olika saker och arbeten =/
Ja det verkar helt enkelt för stort för mig just nu =( .... ?!
Jag behöver något greppbart, något att glida in på. Jag behöver en skymt av något som fångar min uppmärksamhet, som får mig att hitta en väg att gå.
Tänkte skriva RÄTT väg. Men jag tror inte att just "rätt" väg finns. Det finns olika vägar fram till ett mål. Vissa bättre, vissa sämre, vissna snabbare än andra, vissa mer eller mindre återvändsgränder. Men rätt väg. NJA. Rätt mål däremot... Vi har ett mål att nå, och jag undrar vad mitt är?

Jag behöver få växa, behöver få se att jag också kan, att jag inte bara står still och stampar.
Jag vill inte vara någon hamster, vars ben styrs av någon som håller i ett par spakar.
NE nu får det vara nog. Har ni några goda råd så får ni gärna droppa dom till mig. Så länge dom inte är för dyra då vill säga ;)

Jag kan undra ifall det är många som har just dessa problem? Det måste ju nästan vara så.
För det är ta mig sjutton inte lätt alltså!

Nee nu ska jag fundera på ifall jag orkar promenera eller inte ikväll..

Wish me good luck on my way of finding my goal! =)

Vart tog den gröna ängen vägen? ....

Att vara "blind", att leva i förnekelse. Det är något jag är bra på.
Vilket jag kan tycka är väldigt skumt, då jag till väldigt stor del har stor insikt om mkt.
Men klart förnekelsen kommer ju innan insikten, så när man gått igenom förekelsen, möter man insikten.
Just idag pratar jag om förnekelse när det kommer till den kroppsliga biten. Så som vikt och välmående.
Det har jag aldrig heller varit bra på =/ Tyvärr.
Men för snart 2 år sedan trodde jag att jag faktiskt kommit till insikt och hade gjort en hel omvändning. Men ack så fel jag skulle komma och ha!
Ca 1-1,5 år senare stod jag med ca 7 kg övervikt. Men vad då 7 kg.
Kläderna hade börjat sitta tajtare och jag märkte att jag likt tidigare ville skymma mig hellre än att visa upp mig. Jag var påväg "bakåt", påväg dit jag en gång var, på väg dit jag sagt att jag aldrig skulle ta mig igen. Påväg mot INGET mer än miserabla tankar. Ned värderande tankar. Elaka tankar om mig själv. Jag ville inte.. Men 7 kilos förnekelse kan man inte rå på så lätt...
Och när nu 7 kg har blivit 10 kg och jag lever under ett "skynke" har jag just insett att jag levt i förnekelse. Jag har ännu en gång nått den icke gröna sidan av livet och min kroppsliga bild.
Jag hade lika gärna kunnat fortsätta på samma dumma spår och gå upp ytterligare och kanske t o m lite till än de 23 kg jag gick ner. Men jag sätter stopp här. För jag är less, less på att se ut såhär, less på att skylla mig själv och den jag är, trycka ner mig själv, less på det där skynket!
Jag vill ut i det fria och springa barfota på den där fina underbara ängen som jag engång var på!
So, vad gör man då! Jo man rycker upp sig och tar tag i sitt liv. Så det är precis vad jag gjort och tänker fortsätta med.
Jag hade ett slutgiltigt mål när jag började min viktresa förra gången, och jag nådde inte den slutgiltiga då, även ifall jag nådde mitt STORA delmål. Så nu har jag återigen ca 20 kg att gå ner.
Ja, vi får väll se hur detta går. Men jag är fast besluten att fixa detta!
Jag vill föralltid leva på dne gröna ängen. Jag har inget här där jag är att göra.
Passar mig inte alls ;)

Jahapp så inledde jag mitt tillbakakommande här på bloggen.
Faktiskt saknat att skriva. Älskar det, älskar ord i alla former.
Har även blivit sugen på att börja skriva lite dikter igen. Så vi får se hur det blir med det.

Ha en toppen kväll där ute nu..
Själv ska jag ta mig an min del av sängen och slänga på CSI, somna in och vakna upp för en morgonrunda med mina två sämsta vänner(mina joggingskor) på resan mot mitt mål..
Men ser fram emot att komma ut ändå!

Läääääängtar!

Nattinatti <3