Att vara "blind", att leva i förnekelse. Det är något jag är bra på.
Vilket jag kan tycka är väldigt skumt, då jag till väldigt stor del har stor insikt om mkt.
Men klart förnekelsen kommer ju innan insikten, så när man gått igenom förekelsen, möter man insikten.
Just idag pratar jag om förnekelse när det kommer till den kroppsliga biten. Så som vikt och välmående.
Det har jag aldrig heller varit bra på =/ Tyvärr.
Men för snart 2 år sedan trodde jag att jag faktiskt kommit till insikt och hade gjort en hel omvändning. Men ack så fel jag skulle komma och ha!
Ca 1-1,5 år senare stod jag med ca 7 kg övervikt. Men vad då 7 kg.
Kläderna hade börjat sitta tajtare och jag märkte att jag likt tidigare ville skymma mig hellre än att visa upp mig. Jag var påväg "bakåt", påväg dit jag en gång var, på väg dit jag sagt att jag aldrig skulle ta mig igen. Påväg mot INGET mer än miserabla tankar. Ned värderande tankar. Elaka tankar om mig själv. Jag ville inte.. Men 7 kilos förnekelse kan man inte rå på så lätt...
Och när nu 7 kg har blivit 10 kg och jag lever under ett "skynke" har jag just insett att jag levt i förnekelse. Jag har ännu en gång nått den icke gröna sidan av livet och min kroppsliga bild.
Jag hade lika gärna kunnat fortsätta på samma dumma spår och gå upp ytterligare och kanske t o m lite till än de 23 kg jag gick ner. Men jag sätter stopp här. För jag är less, less på att se ut såhär, less på att skylla mig själv och den jag är, trycka ner mig själv, less på det där skynket!
Jag vill ut i det fria och springa barfota på den där fina underbara ängen som jag engång var på!
So, vad gör man då! Jo man rycker upp sig och tar tag i sitt liv. Så det är precis vad jag gjort och tänker fortsätta med.
Jag hade ett slutgiltigt mål när jag började min viktresa förra gången, och jag nådde inte den slutgiltiga då, även ifall jag nådde mitt STORA delmål. Så nu har jag återigen ca 20 kg att gå ner.
Ja, vi får väll se hur detta går. Men jag är fast besluten att fixa detta!
Jag vill föralltid leva på dne gröna ängen. Jag har inget här där jag är att göra.
Passar mig inte alls ;)
Jahapp så inledde jag mitt tillbakakommande här på bloggen.
Faktiskt saknat att skriva. Älskar det, älskar ord i alla former.
Har även blivit sugen på att börja skriva lite dikter igen. Så vi får se hur det blir med det.
Ha en toppen kväll där ute nu..
Själv ska jag ta mig an min del av sängen och slänga på CSI, somna in och vakna upp för en morgonrunda med mina två sämsta vänner(mina joggingskor) på resan mot mitt mål..
Men ser fram emot att komma ut ändå!
Läääääängtar!
Nattinatti <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar