Jag behöver få utlopp, behöver få bli normal igen.
Slippa uppfyllas av demoner på detta viset varje månad.
Jag varken vill eller orkar med det. Jag kan liksom inte beskriva hur det känns om du aldrig själv vart med om det.
Tänk dig att du är ALLA känslor på en och samma gång och att alla känslor är x 10 ist för x1 som är det vanliga. Tänk dig sedan då att du inte för fem öre kan styra dessa känslor utan dom ploppar upp när dom känner för det, stannar så länge dom känner för det, och det finns INGET jag kan göra.
Men än att uppfyllas av frustration över att jag vet att det inte är MINA känslor utan "konstgjorda" sådana, demoner kallar jag dom. För min kropp blir typ best av nån elak best som tänker ta över ett rike(Min kropp).
Jag kan lova att man mer eller mindre blir psyk av att känna såhär. För mitt i alla dessa känslor som brakar loss och bråkar inom dig så vet du att det liksom inte är rätt, och du börjar bygga upp frustration som sedan leder till ångest: och alla vet vi väll att ångest det är inget skoj.
Jag såg fram emot att Pontus kommer hem imorgon, att få komma iväg lite och ha skoj.
Men just nu känner jag bara för att gräva ner mig i en grop nånstanns och ta mig upp igen om typ 1000 år, för då kanske jag är normal igen.
Jag är livrädd för att mina jävla hormoner ska förstöra min midsommarhelg som ja sett fram emot så mkt. Men jag hoppas detta hinner försvinna över natten. För jag vill vara glad imorgon när Pontus kommer hem och vi ska ner till Varberg!
SNÄLLA GUD (om du finns) Kan du inte hjälpa mig slippa dessa demoner ;) HeHe..
Sa jag psyksjuk tidigare i inlägget? ;)
Nee ska strax försöka sova...
Massa mysiga kramar och Pussar din min saknade pojkvän! <3 ÄLSKAR DIG!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar