JAG HAR FUNDERAT!
Vart går gränsen över vad som är sunt och endast ett välmående och gränsen för att ta träning och mat till en nivå där det inte alls innebär välmående och sundhet?
Jag anser att man ska vara sund, äta sunt, träna, ta hand om sin kropp och så.
Men när har detta gått för långt? Detta är något jag tänkt på väldigt mkt det senaste.
Speciellt då jag levt i de båda världarna, om man nu kan säga så..
Jag har vart en soffpotatis-gris som vägde FÖÖÖÖÖR mkt och inte gjorde nått åt det.
Men jag har även vart en gymmande nörd som dyrkade gymmet och i stort sett räknade vad som kom in och ut i form av mat och träning.
Jag mådde bra både som stor och som gymnörd. Skillnaden är väl bara att HELA jag mådde bra när jag tränade och så och vägde mindre.
Jag var och kommer nog aldrig vara orolig över mig själv, träning och mat.
Men jag tror att hysterin som jag ser runt omkring kan vara väldigt OSUND för många människor. Som inte riktigt klarar pressen, som inte kan skilja på sunt och FÖR smal...
Om ni hajar hur jag menar. Att bryta ner kroppen ist för att faktiskt träna normalt och må bra.
Man hör väldigt ofta något i stil med "Det råkade slinka ner lite för mkt GOTT i helgen/veckan, så nu får jag hårdträna denna veckan" Visst det är sunt att man ska träna och må bra. Och vissa må bättre av att ha den "kollen". MEN jag undrar om det alltid är så sunt? Vart går gränsen för att se bra ut och faktiskt skada sig själv och sin kropp?
Även ifall detta inlägget kan verka lite vinklat vad gäller mina tankar och mitt tycker, så kan jag faktiskt inte riktigt finna en riktigt tycke i denna frågan, trots att den tagit upp mkt av min vardag det senaste. Hmm Jaa det återstår att se om jag kan komma fram till nått "sunt" :P ..
jag tror nog att det kan vara svårt att dra alla fall över en kam. Det skiljer sig nog mkt MEN bådar denna hysteri åt nått gott? I HOPE SO! =) ...
See ya, nu ska jag glo lite fötböll =P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar