Jag gillar att vara nere på jorden!

Visst äre så att livet inte alltid kan vara på topp!
Hur skulle man då verkligen kunna njuta av livet. Om allt liksom bara kommer till en.
Jag tror iaf att man börjar ta livet lite mkt för givet då.
Jag tänker lite som så här. "Man måste ha sett botten, för att njuta av toppen"
Visst att jag har badtimes, å ibland känns d som om jag är den enda personen i hela universum som har problem, men så är ju faktiskt inte fallet. Finns andra med sina problem. T o m "värre". Visst har vi alla just VÅRA egna problem. Å det som är ett problem för en person, kanske inte är det för en annan. Inte för att jag gottar mig i andra problem. Verkligen INTE. Men att inse att jag inte är ensam och försöka se att mina problem kanske inte är så illa. Får ner mig på jorden igen. Hoppas verkligen inte min tankegång gör mig till en dålig människa.
Jag ser det mer som positivt tänkande. Självklart vill jag inte att andra ska ha det dåligt, men som sagt det får ner mig på jorden igen. Å det kan verkligen behövas ibland!

Nee fan måste rusa ner i tvättstugan igen. E helt slut å vill egentligen inget annat än att lägga mig å sova, men tvätten måste tvättas å maten måste lagas =/ Life isnt fair today ;) Hehe

Bye bye !